lördag 13 november 2010


Svart natt, vit snö, rött blod

Kniven är vacker. Blank och silverfärgad.Och vass är den också.Det vet jag, för jag har provat den,
På mina handleder.Utanför snöar det igen.Snön ligger tjock och vit överallt.Natten är vit av snö.Och snart ska natten färgas röd.Ditt mörka blod är vackert.Du, min älskade.Du förstod aldrig.Men din knivskurna kropp är vacker.Mitt ansikte var det sista du såg.Mitt namn var det sista du sa.

I am drowning in Tears

My Heart is aching
I am drowning in tears
How do I beary this memories?
All I want is to be Free from my Suffer
I am so Lost - Where can I hide?
Not behind "a smile" anymore cause that's my descay for sorrow
I dont't know what to think anymore
My Life is like an hurricane
I am so Lost - Where can I hide?



Rösten..
Viskar i örat..
Snart dags att skrämma bort ett liv..
Skrämma bort något som inte ens finns..
Men drömmen kommer vakna när det känns..
Vakna av att nånting sakta bränns..
Gränsen..
Strider du över..
Ett spöke av järn och metall..
Klampar in på okänd, främmande mark..
Hård som is, och lika kall..
Ändå var det ditt hjärta som brann..
Sömnen..
Kryper sakta..
Dags att glömma bort igen..
Glömma allt som inte ens har hänt..
Låt mörkret möta ljus..
Det är dags för elden att få brinna ut..

En tid har nu gått sen jag såg dig från mig gå.
Aldrig för jag känt så mycket sorg och smärta som då.
Jag älskade dig så.
Men de skulle visst inte bli vi två.
Varför jag inte kan förstå.

Jorden gråter sin evighetstår svagt ur sista andetag.

fredag 12 november 2010

song


You look so peaceful lying there With your hands folded upon your chest.
You look like you are sleeping But you are at eternal rest.So Long For Now.
Not a hair out of place, Your make-up nicely done, A beautiful smile upon your lips -
For now you are with Absalom .When someone special passes on It does not mean they are gone,
Though they are no longer with us Their memory still lives on. It hurts so much to lose a friend -
Especially one that is trustworthy and kind. Nan Legge, you were that special friend, A rare and special find. Nan Legge, you will always be with me In spirit and in mind. You will always have a special place in my heart Forever until the end of time. Nan Legge, I will not say "Good-bye".
This is not the end. So I will just say, "So long..." Until we meet again.

Jag minns när dina ögon var glada. Jag minns när dina ögon var sökande. Jag minns när dina ögon var sorg bottenlös förtvivlan. Då var du mig närmare än någonsin.


Dina ögon kan ej glimta ljuset har förvinnit bort till glömskan den glimten kan ej mer visa kärlek eller varme utan tomhet och hat den glimten som har tagit och försvunnit med min lycka och lämtat sorgen kvar.





Skriven av Stephanie Wallin


 
 
 
 
 
Mitt blod rinner och för varje droppe som sakta slipprar ur mitt sår blir dina andetag fler och mina färre mitt blod rinner och du är mitt sår dina andetag blir fler mina bler färre nu kan jag känna att du andas för mig mitt sår är du nu är jag borta medans du andas.









She was deeply in love whit a boy... but..one day..he left her...she was standing in the rain..he left her........he left her alone... She couldn´t believe... she did nothing bad.....Why..? Why???? .. but she loved him... ... She loved him whit all of her heart.. day by day she stayed in her bed..




..She cryed..



..she didn´t say any word...

every day the same...



3 years later




...She still don´t speak.. .... her heart is still crying.. the pain did not waste.....she was searching for him.....yesterday she found him......he was dead... yes.. he died..he died 3 years ago.. he had cancer... that was the reason.. he left her because he knew he will die.......there was no longer a reason for her to live...she wanted to be whit him..she was standing at hhis grave a whit dress.....red roses on her left hand.. a knife on her right..








Now.......they can be together again...for ever.....




En snäll person som sitter ensam har inget kvar! Hon sitter där i sitt hörn och väntar på sitt slut ensam kvar bland sin värld. Vet ej vad hon ska göra nu. Så hon sitter still i sitt hörn och fäller sina tårar inget kvar som hon vet. Så hon sitter där med röda tårar av blod från sin död hon lever ej mer men hon vet ej att MÖKRET RUNT HENNE ÄR DÖDEN.

I ett möker en stjärna lyser på en stig en kvinna går. utan kläder,förlorad kärlek, fryser. Hon vandrar mot ödets spår. Inget hopp om att finna vägen, vägen mot lycka och liv igen. Mot sin vilja men i nöd hon slumrar trött mot något vi kallar för långsam död.

Flickan ett stjärnfall såg flyga ner från himlen
Önskade hon en önskan
Morgonen därpå hon efter kollade
Önskan inte ville slå in
Dagen efter flickan såg ytterligare ett stjärnfall
Önskade hon samma önska förut som
Dagen därpå ingenting hände
Flickan besviken var att hon inte fått som hon ville
Dagen efter hon såg ännu ett stjärnfall
Tänkte flickan 'tredje gången gillt'
Men dagen efter ingenting hade hänt
Flickan nu ledsen var
Ristade hon in hej då i sin arm och ett brev hon skrev
Några minuter efter flickan död var
På brevet det stod:
''Jag ville bara lycklig vara''

I ett litet hus vid en klippa vid havet bode en flicka (Juliet) med sin mor och far. Juliet och willy var förälskade i varandra men förbjudes att träffa varandra av sina föräldrar så Willy och Juliet dejtade under klippan i en liten båt. Men när Juliet blev 17 blev hon bortförlovad till en annan rik, snobbig kile. När Willy fick reda på det lämnade han henne och önskade henne lycka. Juliet blev förkrossad och lämnades med tårar i hennes vackra ljus gröna ögon. En stormig dag satt Juliet och skrev ett brev där det stod.

Varför lämnade du mig kvar. En gång till skulle jag vilja käna dina läppar mot mina. Höra ditt hjärta slå höra din röst bara en gång men älskar du mig inte mer?

Juliet tittade ut mot klippan mitt i när blixten slog ner tycktes hon se en skugga. Juliet tänkta på Willy och sprang ner till klippan havets vågor slog mot klipp kanten. Juliet halkade på kanten och föll ner i havets våldsama vågor och dog. Juliet dog utan att veta ifall Willy älskade henne eller inte.
Idag sägs det vara en flika som hemsöker huset vid klippan letandes efter ett brev till sin älskade.

sad


Stå ej och gråt vid min grav. Jag sover ej. Jag gav mig av. Jag är tusen vindar över sjön. Jag är silverglittret i snön. Jag är solsken över mogen säd. Jag är stilla regn i höstens träd. När du vaknar i morgones vila är jag tysta fåglar som ila i cirklande flykt över vattnet. Jag är milda stjärnor om natten. Stå ej vid min grav och gråt. Stå ej och sörj vid min grav. Jag är ej död. Jag gav mej av.